Ska följa min bror ner till Uppsala om lite mera än en vecka. Fölet ska ner och göra en titthålsoperation där och då passar jag på att joina och hälsa på bror där nere. Så alla tre lär härja på friskt där nere. Blir kul att se Bror+frun och Uppsala litegranna. Äta gott, dricka någon öl och tjollra på. Jag hoppas på att det inte blir så mycket gunfights och rallarslagsmål som det brukar bli. Men, det kommer nog att gå bra. Jag tar med skyddsvästen. Nä, ja skoja ju ba. Inte ska vi slåss. Fundera, fundera och tänka så att det knakar däremot. Hund eller inte hund, that is the question. Men det lutar lite åt att jag inte tar omplaceringstiken pga jag inte vill bli låst på något sätt. Nu. – Kommunpjamas på. Sedan två nätter.

Nu ringde de från samordningen. “Ja-Hej, det är G. Var var du inatt..?” Förvirrad och väldigt nyvaken sa jag att jag ju minsann jobbar inatt och över helgen. Men nej, mina två helger är tydligen torsdag-lördag. Däremot så står det så här i dokumentet jag fått…

1
2
3 21-07 TC Ömheten natten To-Fre
4 21-07 TC Ömheten natten Fre-Lö
5 21-07 TC Ömhetn natten Lö-Sö

6
7
8
9
10 21-07 TC Ömheten natten To-Fre
11 21-07 TC Ömheten natten Fre-Lö
12 21-07 TC Ömheten natten Lö-Sö

Jag tolkade det som att jag jobbade nästa natt den 3:e… precis som på ett vanligt TC-Schema. Men jag hade fel. Ja, det vad onödigt. Det var väldigt onödigt och nu känner jag mig ganska dum. Men, det är inget att göra någonting åt. Jag får ta ut en semesterdag. Natten jag gick ut extra tidigare resulterade ju i 20h semester, så nu försvinner 10 av dom. Fast, då jobbade jag ju inte nu då. Jag är dock mest ledsen över att det inte kunde gå ihop så att de ringde åt mig igår kväll. De visste inte att jag skulle jobba tydligen? Ska sortera ut det där ikväll och försöka sova nu… behövde bara skriva av mig lite.

Yogismen har nått nya höjder. Ofta då jag tränar så brukar det innebära svett, vikter, bollar, eller vad som helst. Kanske lite löpning. Men… dagens träning har alltså bestått av att jag i olika omöjliga(och många möjliga) vinklar skruvat i och ur olika skruvar på olika sätt i en liiiten trång vrå där man normalt som passagerare placerar sina fötter.

Ja, tänk då.. lilla J. som är kring 192/94kg som då tillbringar någonstans mellan 3 och 4 timmar totalt på denna yta, delvis i frustration och ofta som ett levande frågetecken. Med benen ute på grusuppfarten och armarna i olika vinklar genom instrumenteringen. Jag trodde att det skulle vara enklare. Skulle jag få göra om det så skulle det nog gå på 30 minuter. Men, jag vill inte göra om det. Att byta de där delarna är gjort för små människor, med små händer och pigga huvuden – som framförallt har gjort det där tidigare! Nåväl, nu fungerar iaf både kall och varmluft på passagerarsidan med. Tidigare har det bara blåst varmluft där… har bara inte orkat ta tag i det. Det känns ändå faktiskt ganska bra och det Är faktiskt ganska trevligt att få pyssla lite med sånt ibland med. Få göra någonting med händerna så… Ska nog ta en titt på lite sånt imorgon med. Avgassystemet nästa… för bilen låter just nu lite mera som en rallybil än vad den ska göra. Blir bra det här till slut!

Klockan är fyra, och jag har svårt att sova. Jag bara tänker och tänker och tänker… jag hoppas det slutar snart så jag kan somna. Jag tänkte prova en sak som ofta fungerar med gamla som har svårt att sova -> Mat.

Så nu sitter jag här, mitt i natten vid mitt köksfönster och bloggar, äter en micropizza och dricker apelsinsaft(Jag har som börjat ha färdigblandad apelsinsaft i kylen). Ganska smidigt då jag inte är Så förtjust i vatten, så då jag är törstig så har jag lyckats lura mig själv att dricka apelsinsaft istället för mjölk. Det är ingen fara egentligen med sockret heller, för att jag dricker den ganska ordentligt utspädd. Jag klarar som inte av att dricka det annars. Det blir för sött…

Tror jag skriver av mig lite! Så somnar jag nog sedan….

Nu är det heller inte så hemskt länge kvar tills jag fyller år. Har inte ens funderat på vad jag önskar mig.

Men den bästa presenten är ändå den billigaste. Den bästa presenten är ett kort. De tycker jag om att få, och jag värdesätter det mera än nästan allting annat man kan få i presentväg. Men, de som känner mig vet nog det. Men de vet nog kanske inte hur seriöst jag menar det.

Jag har alltid varit svår med presenter. Kanske för att jag har haft en viss negativ association till det. Då jag var liten och man kunde höra hur mina föräldrar kämpade för att få ihop så att de kunde köpa någonting fint till mig. Jag fick bara lära mig att det var ett måste. Någonting som man gör. Man ger människor presenter, och speciellt då sina egna barn. Jag fick som veta att jag var Värd det, men, mina presenter var ju inte som alla andras då. Det fanns en viss negativ laddning i själva givandet som jag hela tiden undermedvetet hade där. Samtidigt så var ju födelsedagen och julafton någonting som jag såg fram emot, just pga presenterna/klapparna. Det var ju de enda tidpunkterna på året som man kunde se fram emot någonting extra. Jag minns att min farbror brukade skicka 300kr varje år, i ett kuvert. Min mormor brukade ge mig 500kr så att jag kunde köpa någonting fint(detta var då jag var liite äldre). Jag minns inte vad jag köpte för pengarna, inte någonting alls. Mest troligt så var det väl något som jag tyckte var roligt. Eller så gick det väl till någonting annat.

Sen så önskade jag mig bara ingenting. Det var den bästa gåvan. I slutet av den tiden som jag bodde hemma så slutade jag ofta att önska mig saker, jag gjorde det mest pga och för att mina föräldrar ville fira. Bara jobbigt, mestadels.

I samband med det så minns jag första Julen som jag var hos A:s föräldrar. Jag minns att jag satt där i vardagsrummet och att alla öppnade sina klappar som låg under granen. Jag var glad åt deras glädje(men jag saknade korten…). Jag hoppades och bad nästan till gud att jag inte skulle få någon julklapp, för jag hade själv inte köpt någon, och jag hade heller inte väntat mig någon. Den julen var väl ganska lugn, men då jag skulle gå därifrån så kom föräldrarna och berättade att de inte hade köpt någonting. De gav mig då 500kr. Jag tackade så hemskt mycket och började nästan, nästan gråta. Jag blev jätteglad, samtidigt som jag inte tror att de förstod riktigt hur känsloladdat det ögonblicket var.

Vid den tidpunkten så hade jag över halva mitt liv lyssnat på, och hört från toaletten i den lilla tvåan hur samtalen gått angående bidrag och ja… det ena och det andra. Hur det vid tillfällen varit Röda Korset(Måste försöka skänka lite mera pengar till RK, och stötta dem på något sätt) som hoppat in och fixat pengar till julklappar, eller julmat. Hur olika kyrkor kunnat stötta ja… en hel massa. … För att sedan stå där, med 500kr i handen, på julafton, och två leenden. Utan något problem. Inga som helst konstigheter. Det är svårt att förklara. Men det var ganska känslosamt.

…

Jag minns D. Ström som var läkare och skrev ett utlåtande angående min(bl.a.) situation och att han hänvisade till barnkonventionen.

Fyra huvudprinciper
Fyra av sakartiklarna i barnkonventionen är vägledande för hur helheten ska tolkas. Artikel 2, 3, 6 och 12 kallas för de fyra huvudprinciperna. När man läser alla övriga artiklar ska man läsa dem med huvudprinciperna ”som glasögon”.

* Artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den.

* Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall(Mitt bästa var tydligen att trängas på 64kvm i mellan 10 och 19 års ålder?).

* Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.(Andligt, moralisk, psykiskt och socialt förfall?)

* Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.(Ingen som lyssnade)

Många gånger så tänker jag på det, att jag behöver gå och prata med dem om vad som egentligen har hänt och konsekvenserna av det. Att situationen var helt absurd och att jag vill veta att det inte händer någon annan. Jag ska absolut försöka ta och göra det, men tyvärr så tror jag inte att någon vill ta ansvar. Tre av dem som jag minns kom från socialnämden och satt i vardagsrummet och lyssnade, och lovade… står fortfarande kvar på den här listan:
http://www3.skelleftea.se/troint/detail_namndstyrelse.asp?namnd=sn

Bl.a. andra och tredje namnet på listan. Jag klarar faktiskt knappt av att se dem när de(ofta) är i Forum-salen på campus då jag varit där. Kanske för att det inte finns några människor i hela den här världen som jag är mer besviken på än just dom.

Men jag mår faktiskt ganska bra idag, och jag har lärt mig att andas. Jag mår inte dåligt nu, tvärtom jag vill bara skriva lite och jag bryr mig faktiskt inte om det som har hänt, för att det Har just hänt. Jag kan idag inte göra någonting åt det.

Nu ska jag borsta mina tänder igen och lägga mig.

Jo, förresten. Jag älskar paradoxalt nog att Köpa presenter. Jag hade utan tvekan gett bort allt jag har, bara jag skulle veta att det skulle göra den personen glad och att denne förtjänar det. Jag är van att leva utan någonting, så jag skulle inte ha något problem att göra det igen. Jag väljer dock att leva ungefär som alla andra. Jappsi…

Jensie, out. Sleep tight…

Så hade jag min bror och hans flickvän här på besök. Vi såg “The Ghost Writer”. Den var som okej, men kanske lite svår att se med två småpratande småkära turturduvor bredvid i soffan. Heh. Tidigare så gjorde jag ett besök på gymmet, jätteskönt att få träna och nu körde jag verkligen slut på mig själv. Jag har träningsvärk i halva kroppen. Ikväll/Inatt ska jag ut och springa med så det blir skönt. Får nog bli att jogga runt mobackendammen och tillbaka. Det är en rejäl bit. Ser fram emot att ha riktigt, Riktigt tunga ben imorgon. Fick ett sms inatt med, från en nattjobbare. Kring fyra, med en fråga om “Har hon verkligen klättrat upp på balkongen!?”. Ganska roligt… gud vad de måste prata på natten. Skickade ett svar.

Meddelandet kom ganska lämpligt för jag drömde så hemskt konstigt. Sedan var jag ganska torr i munnen så jag passade på att ta mig någonting att dricka. Det fick duga med lite iskall apelsinsaft som jag hade stående i kylen.

Vaknade nu kring ett, och jag känner att det är skönt att vara långledig. I övermorgon ska jag på datorutbildning #2, sedan jobbar jag hela helgen. Fredag, Lördag, Söndag. Idag blir det en lugn dag. Jag har det städat, och diskat. Så jag kan njuta av att inte ha något som jag bör, eller måste göra. Däremot så ska jag ta och se över mina studier. Det blir trevligt. Kanske fixa någon bok eller så. Great.